Äventyrlig klättring och lugn pingvinspaning 6/4

Dagen började med att vi, utöver den finfina frukost som förberetts, bjöds på stekta ägg och bacon av Jeanette och Bruce. Äggen kom färska från deras hönor. Till frukosten fick vi också flera tips på olika stopp mellan Twizel och Oamaru.

Det första stoppet var vid clay cliffs. Bruce hade beskrivit det som ett vilda västern-landskap där man nästan kunde se indianerna sitta och lurpassa. Klipporna var onekligen häftiga att skåda. Vi hade parkerat bilen och börjat gå längs en grusväg när vi mötte två kvinnor. Vi hälsade och tyckte att de sa "it is worth it". Eftersom vi inte förstod kommentaren med tanke på att vi gick längs en flack grusväg antog vi att man skulle gå uppåt längs med en stig. Vi började trava uppåt men tyckte att stigen var undermålig, men var det värt det skulle vi inte vända. Det var inte värt det. Snårigt värre med vassa taggar på nästan alla växter. Uppåt gick väl an men neråt var det allt för brant. När vi väl kom upp sökte vi andra vägar ner. Det var lite läskigt att gå på en smal kam som bestod av porös lera. Hittade inte till stigen efter att vi lämnat den. Nästan inget att hålla sig i eftersom snåren var fulla med taggar. Min jacka gick sönder på väg ner. Men ner kom vi. Sensmoral: dra inte alltför stora slutsatser av kommentaren It's worth it.

Tillbaka på säker mark gick vi även den väg man skulle gå. Fint även där.




Ett annat av Jeanettes och Bruces tips var att kika på vattenkraftsdammarna på vägen mellan Twizel och Otematata. Elkraft från sjösystemet Tekapo-Pukaki-Oahu-mfl genereras vid inte mindre än åtta ställen. Vi imponerades särskilt av Benmore-dammen. Vilken fallhöjd. Vi tog oss till sist till Oamaru och vårt b&b. Ytterligare ett utsökt boende med tevagn i korridoren utanför rummet och med badrockar och tofflor. Till och med spets över vattenkaraffen.

Efter en dusch och tupplur körde vi iväg på pingvinsafari. Först en egenarrangerad skådning efter gulögd pingvin. De är mycket skygga så stranden var avstängd men det fanns skådardäck byggda ovanför stranden. Det blev jackpott med sex pingviner på 40 minuter, varav två stycken på relativt nära håll.

Sedan körde vi till en koloni för dvärgpingviner. Här fick vi betala inträde och sitta på läktare. Det var byggt runt om pingvinernas boplats och även byggt små pingvinholkar som stöd för pingvinerna. Det var dock ingen djurpark utan vilda djur. Medan vi var där gick det iland 84 individer. Det var dock fotoförbud för att ej störa.

Dagen avslutades med middag på The Last Post, som är inrymt i huset där Oamarus första postkontor fanns. Med sina ca 150 år på nacken (byggt år 1864) är det även stadens äldsta kvarlevande offentliga byggnad.