Fortfarande något skärrade efter att ha insupit Greymouths dystopiska förfall lämnade vi stan i regnkulen morgon. Vå föresats var att ta oss till andra sidan ön genom Arthurs pass som går i nordväst-sydostlig riktning genom Sydöns bergsmassiv. Här hade vi läst om en hel del kortare vandringsturer man kunde göra. Men o vad det regnade. Cats and dogs.
Inbitna bloggläsare känner igen att vi har raljerat en del över vad som räknas som "historiskt" i Nya Zeeland. Kan nämnas att en av Greymouths attraktioner var "The historic house" och vi har kört förbi en hel del historic sites och dylikt under våra bilstrapatser. Idag stannade vi på en historisk taverna i Jacksons. Historiskt är inte så dumt alltså. Där bjöds på öppen spis, starkt kaffe och varma hot cross buns med smör på.
Regnet öste och drev i diagonal vinkel så de planerade vandringsturerna fick vi utesluta. När vi passerat genom nästan hela Arthurspasset visade solen sig igen och vi stannade till vid festliga kalkstensformationer. Ingen av oss har sett mer än en Sagan om ringen-film men vi kunde tänka oss att det var en möjlig inspelningsmiljö.
Vidare så till dagens boende i Springfield. En mycket liten by där vi hyr en stuga av en som är någonstans på påskledighet. Efter att ha packat in oss här gav vi oss av mot ostkusten och Kaiapoi. Till vår förvåning var informationscentret i Kaiapoi öppet, påskaftonseftermiddag som det var. En otroligt hjälpsam kvinna tipsade oss om en strand- och skogstur som vi nappade på. Hon övertygade oss även att boka om en del av rutten så att vi bor en natt i Oamaru istället för den andra natten vid sjöarna Tekapo och Pukaki.
Vägarna är väldigt raka på denna sidan ön. Det här är själva bilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar