Vi ska väl börja från början i detta. Resan hit var ganska lång och blev av olika skäl längre än förväntat. Dagen före avresan från Umeå läste vi om en annalkande pilotstrejk och blev lite byxis då vi bokat flyg med norwegian. Vi beslutade att boka om flyget till Arlanda och åka ett tidigare plan med SAS. Jonas var vänlig nog att köra oss till Alvik.
Första resan var som nämnts endast till Arlanda. Där hade vi några timmars väntetid så vi åt lunch, köpte näsdukar och forskade. Trots en noggrant uttänkt plan som gick ut på att inte sova innan resan Shanghai- Auckland (för att lindra jetlag) kollapsade Sofie redan på Arlanda.
Ett kort stopp i Helsingfors präglades av stödstrumpestress. Det visar sig att det finns instruktioner för att ta på strumporna men instruktionerna är av den krångligare karaktären.
Planetmot Shanghai är av yppersta toppkvalitet och resan går utmärkt. Två förkylda svenskar oroas av hot om karantän vid minsta hosta men klarar kontrollen. Ett dygn utan sömn för Jocke (Sofie sov en andra gång i Shanghai) och snart flyger vi sista etappen mot Auckland.
Vi trodde att det skulle räcka med drygt tre timmar till godo mellan landning och avfärd med buss men. I Auckland tar det lite mer än två timmar av kö innan vårt bagage är godkänt utifrån deras bestämmelser om införsel av"biologiskt material". På detta var planet även en timme försenat så nu blev det stressigt.Sedan missleds vi av desinformation vid informationsdisken och missar bussen mot Hamilton. Något nedslagna tar vi en kopp kaffe i Manakau och väntar några timmar på nästa buss.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDet stämmer att stödstrumporna hade krånglig instruktion. Men de funkade bra. Benen var inte det minsta störiga trots många timmar ombord på flygplanen. Det ska tilläggas att jag var noggrann med sittgymnastiken. /Sofie
SvaraRaderaJag föstår inte riktigt strumpproblemen. Är det inte bara som en vanlig sockstrumpa fast den är tajt? Eller följde det med en strumppådragare som inte gick begripa?
SvaraRaderaDet var en vanlig strumpa fast extralång och extratajt. Hade det inte varit för instruktionen hade det nog inte varit så svårt att få på sig dem. Man skulle vända strumpan ut och in först, placera den på foten och sedan hasa den uppför benet. Ja, det går inte att förklara, för det var så konstigt. Så där var jag på en toalett i Shanghai och visste att det snart var ombordstigning och började svettas av sk. stödstrumpepanik. /Soffan
Radera